Ett testamente är ett juridiskt bindande dokument som en person skriver för att reglera hur dennes kvarlåtenskap ska regleras efter dennes död. Den som upprättar ett testamente över sin egendom kallas testator (maskulinum) eller testatrix (femininum).

Testamentet har sitt ursprung i romersk rätt och gav i romarriket samhällseliten en möjlighet att fördela sin kvarlåtenskap på ett annat sätt än den vanliga arvsrätten. Det dröjde länge innan testamenten erkändes i germanska länder då adeln och bönderna ville bevara egendomar inom släkter. Kyrkan ville dock att testamenten skulle erkännas då dessa kunde ge tillskott till kyrkans verksamhet.

Ett testamente är ett ensidigt förordnande, vilket betyder att det är den som upprättar ett testamente som bestämmer vad testamentet skall innehålla. För att en person skall kunna upprätta ett testamente måste denne vara behörig, vilket betyder att personen i fråga måste uppfylla vissa krav, till exempel att vara 18 år fyllda (eller 16 år om han/hon varit gift eller vill testamentera egendom denne själv äger) och inte under påverkan av psykisk störning.

Ett testamente är en persons yttersta vilja, vilket är uttryck för att ett testamente inte är förpliktande för den som upprättar ett sådant utan denne har alltid rätt att ändra detta när som helst. Ändring av testamente sker enligt samma förfarande som inrättande av sådant. Det är alltid det senast skrivna testamentet som gäller, enligt lagen.

Testamentstagaren kan vara fysisk eller juridisk person (exempelvis ett aktiebolag, staten, en kommun eller en stiftelse).

Vad gäller människor får testator eller testatrix testamentera till förmån för den som är född eller avlad vid testatorns död. Detsamma gäller arvsberättigade avkomlingar ifall dessa är födda eller avlade vid testatorns död (jfr 1:1 ärvdabalken). Syskon som inte är födda vid testatorns död skall ha samma rätt till sina arvslotter enligt 9 kap. 2 § ärvdabalken.

Om testatorn har barn (arvingar i första arvsklassen) har de alltid rätt till hälften av det arv de skulle ha fått om testamentet inte hade funnits, vilket är den s.k laglotten.

Vissa formkrav gäller för att testamentet skall vara juridiskt giltigt, till exempel att det skall vara skriftligt samt bevittnat av två icke-jäviga (de får inte direkt eller indirekt ärva i testamentet) vittnen. Bägge vittnena ska samtidigt bevittna testators underskrift, eller testators vidkännande av densamma. De behöver inte få kännedom om testamentets innehåll.

Såvida testatorn av skäl som sjukdom eller nödsituation ej har möjlighet att upprätta ett ordinärt testamente, enligt ovan, erbjuds i lagen (10 kap. 3 § ärvdabalken) två möjligheter att förordna om sin kvarlåtenskap genom så kallat nödtestamente.

Den första metoden som nämns i lagen är att testator muntligen inför två ojäviga vittnen berättar sitt förordnande (muntligt testamente).

Den andra metoden är att testator i egenhändigt undertecknad handling förordnar om kvarlåtenskapen. Den sistnämnda handlingen brukar kallas holografiskt testamente. Ett nödtestamente gäller ej längre, om testator efter testamenterandet under tre månader varit i stånd att upprätta ett ordinärt testamente.